Man blir så här om man växt upp på 90-talet (100% miljöpåverkan, 0% egenansvar)
Jag: O-oh...
Hon: Kom du på nånting?
Jag: ....tror du katastrofen i Japan påverkar utvecklingen av nya Zelda-spelet?
Hon: Jag vet inte. Antagligen. Vadå då?
Jag: Fan. Nu är ju jag drabbad. Det här känns inte alls bra.
Det stämmer. Jag är en fruktansvärt känslokall och illusionslös människa inne i mitt huvud, som sett livet vara för jävla orättvist på tok för många gånger för att jag ska hysa någon större tilltro till att solen faktiskt skiner emellanåt. Ibland tränger jag ut ur mig själv och ända ut på bloggen. Det är som när Jim Carrey föds ur noshörningen i Den galopperande detektiven 2, blandat med fostret i rymdbubblan i slutet av År 2001: Ett rymdäventyr.
Yeah.
(obs; satir, ironi och sarkasm - tre-i-ett-humor. red ut själv vad som är vad. fan, till och med det faktum att jag utan anledning använder svenska filmtitlar som en gliring till IMDb (som tycker det är en bra idé att automatiskt översätta titlarna till svenska åt mig vare sig jag vill det eller inte) är gediget humorhantverk)
Allt från samma hjärna som skrev "Är det inverterat postironiskt att vilja nita Gandhi?" på Facebook igår. Ingen höll med. Folk alltså. Det är någonstans i gränslandet mellan att vara tillräckligt bra för att sätta på en t-shirt, och för dåligt för att tatuera in tvärs över hela bröstet. Denna ständiga gråzon.
Hon: Kom du på nånting?
Jag: ....tror du katastrofen i Japan påverkar utvecklingen av nya Zelda-spelet?
Hon: Jag vet inte. Antagligen. Vadå då?
Jag: Fan. Nu är ju jag drabbad. Det här känns inte alls bra.
Det stämmer. Jag är en fruktansvärt känslokall och illusionslös människa inne i mitt huvud, som sett livet vara för jävla orättvist på tok för många gånger för att jag ska hysa någon större tilltro till att solen faktiskt skiner emellanåt. Ibland tränger jag ut ur mig själv och ända ut på bloggen. Det är som när Jim Carrey föds ur noshörningen i Den galopperande detektiven 2, blandat med fostret i rymdbubblan i slutet av År 2001: Ett rymdäventyr.
Yeah.
(obs; satir, ironi och sarkasm - tre-i-ett-humor. red ut själv vad som är vad. fan, till och med det faktum att jag utan anledning använder svenska filmtitlar som en gliring till IMDb (som tycker det är en bra idé att automatiskt översätta titlarna till svenska åt mig vare sig jag vill det eller inte) är gediget humorhantverk)
Allt från samma hjärna som skrev "Är det inverterat postironiskt att vilja nita Gandhi?" på Facebook igår. Ingen höll med. Folk alltså. Det är någonstans i gränslandet mellan att vara tillräckligt bra för att sätta på en t-shirt, och för dåligt för att tatuera in tvärs över hela bröstet. Denna ständiga gråzon.