Farliga Landskrona - Del 62
Kaptens loggbok, stjärndatum -312952. Vi passerar genom karga, nästan helt obebodda territorier (satt i påkommandets stund på gamla, fina linje 220 i höjd med Hilleshögs dalar på väg söderut mot min forna hemstad, för sista inplanerade gången inom en överblickbar framtid). Planetens yta tycks täckt av ett tunt, kristalliserat lager diväteoxid av en säregen nyans som förefaller återspegla hela ljusspektrumet hos denna planets enda sol samtidigt. En idé, sprungen ur de väldiga viddernas blottställande stillsamhet, tar form i mitt huvud: Min tid i staden i vinden ska givetvis avrundas med två stycken topp 10-listor.
Det är - i varje fall i mitt huvud - en stor ära att skildras i inte en utan två listor.
Det är exempelvis en betydligt större ära än att tilldelas en simpel inläggstrilogi (v.g. se Tina Nordström och Hålet i strumpan). Det går inte ens att jämföra. Jag menar - Ett hål i min jävla vänsterstrumpa jämte en av Sveriges absolut trevligaste städer? Den ena listan (är det tänkt) ska belysa de 10 saker som jag kommer att sakna mest med staden. Och den andra listan ska konkretisera vad jag kommer att sakna minst.
Dessa två listor kommer nog att bli de sista inläggen i Farliga Landskrona-serien. Kanske. Att sätta slutgiltiga punkter är ett nedrans ofog, som jag lämnar åt betydligt mindre ambivalenta människor att ägna sig åt. För staden behöver ju fortfarande diskuteras. Eller för att citera en pensionär på 2:ans buss mot Guldängen idag: "Det finns för många såna där invandrare i den här stan. Det gör det verkligen". Och jag svarade inte, för det var inte riktat till mig, utan till en annan pensionär.
Hade det dock varit riktat till mig, så hade svaret varit att han givetvis har alldeles rätt. Det finns på tok för många invandrare. Det finns faktiskt, när man tänker efter litegrann, på tok för många människor över huvudtaget. Isbjörnarna håller nog med mig där. Men att sedan dela in alla människor i grupper efter etnicitet, är väl ändå ett tidsfördriv som helt saknar egenvärde? Men kanske behöver en del något sådant att sysselsätta sig med när arbetslivet nått vägs ände? En del samlar fabergéägg, andra tämjer ekorrar, och andra delar in människor i grupper som en annan rasbiolog?
Kanske begriper jag desto mer, när jag blivit äldre.
Andra bloggar om: landskrona, rasism, rasbiologi, star trek, sarkasm, satir, snö
Farliga Landskrona: 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61