Centrala studiestödsnämnden, vi möts igen

Ett långt tag var CSN min bästa kompis. Gav mig pengar, varje månad. Förvisso med vissa krav på motprestationer i form av ihoptjänade högskolepoäng men ändå; insättningarna på kontot från CSN var regelbundnare än tåget1. Jag kunde ställa klockan efter dem.

Sedan, i samband med min examen i våras, slutade CSN att höra av sig. Kall kalkon. Okej, tänkte jag, en fnurra ska vi väl klara. Tackla en svacka; hur svårt kan det va2? Men det dröjde. Veckor. Månader. Innan jag hörde av CSN igen. Och då var premisserna för vår relation helt annorlunda. Faktiskt var förhållandet det rakt omvända. Nu skulle jag, en fattig landstingsanställd, ge pengar åt CSN istället för tvärtom.

Och nu, alldeles nyss, skedde så den första återbetalningen. Jag borde vara sur; inte höra av sig på ett halvår och sedan komma med krav. Ett jävla manér. Men jag är bara glad att vi pratar igen. Därför tillägnar jag följande video till CSN.











1 Hej hej Skånetrafiken, det där var det lite menat att ni skulle ta åt er av
2 Obs; schlagerreferens


Andra bloggar om: , ,

Kommentera här: