Dröm #26: Jakten på fredsspiran

Jag hoppar in mitt i handlingen. Eller så bytte jag drömfas mitt i drömmen så att jag plötsligt tilläts minnas det som utspelades. Fungerar det ens så? Hursomhelst så behöver jag hitta ett magiskt föremål, som i rätta händer kan skapa fred och allmänt välbefinnande för allt och alla. I fel händer kan det å andra sidan bara bringa krig och elände. Föremålet är en spira i silver med någon skum typ av legering som gör att den snarare ser ut att vara gjord av talk, ca. 60 cm lång med spiralmönster längs hela handtaget som avslutas i en åttakantig lykta i ena änden.

Jag är långt ifrån den enda som letar efter den. Dock har jag en fördel i att min högra hand tatuerar sig själv med jämna mellanrum. Varje tatuering som dyker upp är en ledtråd, som visar var spiran kommer att befinna sig om exakt två timmar. Jag är på ett ställe där den borde ha befunnit sig för ett par dagar sedan, en avlägsen by i ett land som jag aldrig tagit reda på namnet på. Det enda jag vet om stället är att det är omgivet av berg. Det, och att det ligger i en tvillingdimension till Jorden.

Spiran är inte kvar, så jag sitter mest och väntar på nästa tatuering. Som med utmärkt sinne för timing dyker upp precis där och då, mitt i handflatan. Det är en flagga, vit- och svartrandig med röda kvadrater i varje hörn. Som av en händelse sitter en gammal man och ystar getost i närheten, som är expert på just flaggor. Min sedvanliga tur. Fast getter heter inte getter i tvillingdimensionen utan karoliner, så om man ska vara petig så sitter han och ystar karolinerost.

Han säger i varje fall att flaggan symboliserar den nyligen utropade Staten Jerusalem, som blev en egen stat sedan romarna bestämde sig för att ta över den för att få slut på det eviga käbblandet där. Hur det kommer sig att den gamle ostystaren har koll på nya länder i en dimension som han inte ens borde känna till över huvudtaget, låter drömmen vara osagt.

Drömmen bestämmer sig strax därefter för att lämna ytterligare en logisk lucka obesvarad, då jag sekunderna senare lyckas teleportera mig tillbaka till Jorden utan att jag behöver förklara hur jag bar mig åt. Jag bara blinkade till och befann mig någon annanstans. Om jag lyckades landa i Staten Jerusalem? Icke. Jag står mitt i terminal 3 på Kastrups flygplats, Köpenhamn. Nästa flyg till Jerusalem avgår ... nu!

En jävla tur att jag hade med mig mitt pass till tvillingdimensionen, säger jag bara.

Jag sitter på planet. Flygtid: Fyra timmar till Tel Aviv, därefter buss i fyra timmar till Staten Jerusalem. Spiran kommer med andra ord att ha försvunnit för länge sedan innan jag är framme. Och mycket riktigt, jag hinner bara tänka tanken innan en ny flagga tatuerats över den gamla. Den nya flaggan är också randig, fast i vitt och ljusblått, och den har en stor svart fågel i mitten. Ser ut som en vråk, men instinktivt känner jag på mig att det är en olyckskorp. Corax misfortunalis. Damen bredvid mig är expert på flaggor hon också; världen tycks vara fullständigt överbefolkad av dessa geografiexperter nuförtiden.

Hon har rött hår, ser ut som mamman i Ensam Hemma fast mera sansad till sättet.

Flaggan, får jag veta, tillhör Kurrekurreduttön. Det är en intressant historia det där med fågeln på flaggan, för Kurrekurreduttön har inget som helst fågelliv. Det är en enda stor ornitologisk blind fläck. Det enda som finns där är sand, jungelvegetation, sköldpaddor och sköldpaddsätande infödingar. Ibland så får jag örhängen där jag sitter maktlös ombord på planet på väg åt helt fel håll (Kurrekurreduttön ligger visst några mil söder om Azorerna, mitt ute i Atlanten). Det är som om de fluktuerar mellan dimensionerna; ibland så sitter de där i hål som jag inte ens visste att jag hade, och ibland så antar jag att de sitter i någon annans öron. Ibland får jag illrosa pumps också, men alltsomoftast så är jag barfota.

Lika bra det; de matchade ändå inte min intermittenta handväska.

Jag låter bli att försöka teleportera mig tillbaka till tvillingdimensionen för att slippa sitta på ett plan och uggla i flera timmar. För teleporterar jag mig när jag befinner mig så pass högt uppe i luften så kommer jag att hamna högt uppe i luften i tvillingdimensionen, fast utan flygplanskropp runtomkring mig. Då skulle jag dö. Och trots att jag är riktigt kass på att jaga fredsspiror, så vill jag ändå fortsätta vara vid liv.

Så där sitter jag och diskuterar flaggor. Jag kom aldrig fram till Tel Aviv, för väckarklockan räddade mig undan tristessen - och flygplansmaten - till slut.






Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

Kommentera här: