Jag minns när jag mötte Ulf Larsson. Jag var en tanig liten 11-åring. Han var den där glada tjockisen som syntes i tv varje söndag. Han kom och satte sig vid samma bord i matsalen, det var i samband med ett årsmöte av något slag för IOGT-NTO där han var inbjuden som föreläsare. Han åt pytt-i-panna, och sa åt mig och mina kompisar att aldrig bli alkoholister. Och än så länge har jag låtit bli. Jag har fortfarande kvar hans autograf någonstans i en låda nere i källaren, på ett fotografi av mig själv iförd blond, krullig peruk. För det var väl vad som fanns till hands att skriva på helt enkelt. Vila i frid, och tack för att du tog dig tid att göra en 11-årig pojke glad.
Andra bloggar om: ulf larsson
Kommentarer:
Kommentera här:
Han kommer att saknas , klassiker = http://www.youtube.com/watch?v=QtI8q2iclzI