Dröm #18 - Multipelt njursyndrom

Det finns inget som heter multipelt njursyndrom. I verkligheten.

I mina drömmar i förrgår natt så fanns det. Till råga på allt så led jag av det.

Första märkbara symtomet brukar vara att buken sväller upp, samt att kroppen samtidigt börjar producera extrema mängder urin. Således blir man snabbt kraftigt dehydrerad, varpå man behöver läggas in på sjukhus, där syndromet upptäcks. Vanligtvis med hjälp av ultraljud, men det kan givetvis även upptäckas med MR, CT eller vid en vanlig urografiundersökning. Vad som sker i kroppen, är att samtliga stamceller får kollektivt fnatt, och får för sig att kroppen behöver ett extra par njurar. Och ännu ett. Och ännu ett.

Och ännu ett. (Och så vidare).

Sannolikheten för att det ska inträffa är försvinnande liten, som ni säkert förstår. Men den existerar i högsta grad, det kan jag försäkra er om. Behandlingen går ut på att man helt enkelt får uppsöka läkarvård fyra-fem gånger om året för att donera bort ett helt drös med njurar. Man är således en stor tillgång för sjukvården, som ju skriker efter donatorer.

Min upplevelse av det hela kan med lätthet beskrivas som relativt otrevlig. Symtomen dök upp mitt i natten, och jag fick ila iväg till närmsta akutmottagning, som låg i Uppsala. Skåne med omnejd var nämligen stängt denna natt, visade det sig. Något om att folk skulle äta svartsoppa, gås och eblakaga.

Och då har man verkligen inte tid för sjuka exilnorrlänningar.

Väl i Uppsala (ni kan ju föreställa er att sitta på ett tåg i sex timmar med en blåsa som fyller sig till bristningsgränsen på strax under tre minuter) så märker jag att det är en bekant till mig som är läkare. Eller läkare och läkare, läkarstuderande kanske är en mera korrekt benämning. Ensam tjänstgörande på hela avdelningen. Såklart.

Hon dukar upp för en akut transplantation. En kylväska med lite is i och ett par handskar var visst allt hon behövde. Med anatomibok i ena handen, och en skalpell - vars sterilitet kan och bör ifrågasättas - i den andra, gör hon sig redo att lägga ett första snitt. Hennes händer darrar noterbart.

Jag hindrar henne. Påpekar att jag gärna skulle vilja mottaga någon form av bedövning innan ingreppet. Gärna full anestesi om möjligheten finns.

 - Men ... Bedövning? ... Du jobbar ju inom vården??, svarar hon.

Varpå hon sticker in skalpellen rakt i magen på mig, och jag vaknar.



Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kommentarer:

1 Malin:

haha...vad enkelt det vore om det fanns en sådan sjukdom, skulle garanterat komma ihåg den till tentan! Läser sjukdomslära nu - och har helt plötsligt fått för mig att jag lider av allt från diabetes, nefropati till SLE.



Skellefteå säger du? Ännu en utflyttad alltså =)

Kommentera här: