09:17

Klockan var 09:17. Jag satt på rast och skötte mitt eget. Än så länge hade jag inte sagt något sarkastiskt. Så tar S en tugga av sitt knäckebröd, och råkar tappa ett par smulor ner i hennes vattenglas. Hon tittar upp på mig och säger
   - "Det var ditt fel, Robban", varpå jag snabbt replikerar
   - "Förlåt. Det var verkligen inte meningen. Hade jag vetat att du skulle reagera på det där viset, så hade jag struntat i det helt och hållet. Det är fan sista gången jag försöker göra något snällt för din skull."

Vilket kan tolkas som lite, lite sarkastiskt. En gnutta. Ett uns. En tillstymmelse. Om man är på humör för det. Så där förlorade jag hela det där nollsarkasmvadet rätt ordentligt. Jag hade varit vaken i 187 minuter när det inträffade. Varav jag låtit bli att prata med folk merparten av tiden.

"Suck."




Andra bloggar om: , ,

Kommentarer:

1 Karriärmamman:

Ja, alltså - där har du ju meningen med livet direkt: sarkasm!

Kommentera här: