Har missat hela den här IPRED-debatten (eller missat är kanske fel ord; jag har medvetet hoppat över den för att spara tid i dessa kärva kandidatuppsatsskrivartider), men jag reagerade lite på följande citat: "Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet - varken på nätet eller någon annanstans". Och jag känner mig då tvungen att erkänna att jag onekligen är... lite efter. Åtminstone vad gäller just såna där angelägenheter. Ty [lagom lång konstpaus] i Bibliotekslagen (1996:1596) står det väl ändå förkunnat att just den där tillgången till andras arbete som verkar vara så förhatlig är just en sån där rättighet för varje medborgare? En rättighet som det är varje kommuns skyldighet att tillgodose? (Sen att det finns vissa kommuner som anser sig vara lite för fina i kanten för att kallas kommuner, borde inte förändra detta faktum).
Andra bloggar om: IPRED, upphovsrätt, rättighet, skyldighet, bibliotek, landskrona, kommun, stad. Kan fortfarande inte riktigt släppa den där döda råttan... nej, dags för frukost nu.
Kommentarer:
Kommentera här:
Hej!
IPRED-debatten handlar faktiskt inte så mycket om "Gratis tillgång till andras arbete" som vissa försöker påskina.
Det handlar om principer värdiga ett rättssamhälle. För att få begära ut personuppgifter bakom ett IP-nummer måste man idag utreda ett brott varpå fängelse kan följa (relativt grova brott).
IPRED vill ändra detta faktum genom att ge upphovsrättsorganisationer mfl rätten att gå till domstol och få ett föreläggande att få ut personuppgifter för ett IP-nummer de påstår varit inblandat i upphovsrättsbrott via nätet. Detta innebär att privata intressen kommer få större befogenheter än våra rättsvårdande myndigheter vad gäller hämta ut personuppgifter från IP-nummer i samband med brottslig verksamhet (det är redan olagligt att fildela skyddade verk).
Vidare så finns det stora problem när man kopplar ihop ett IP-nummer med en fysisk person genom att bara titta på vem som står för abonnemanget bakom IP-numret (det finns flera datorer bakom ett IP-nummer och med trådlösa routrar så finns det även datorer utanför hemmet man inte vet något om för att nämna några exempel).
Så när rättighetsinnehavarna (eller deras advokater) går till domstolen och begär föreläggande om att få ut personuppgifter så har de snarare indicier med sig än bevis. Dessutom finns det ingen motpart i det läget, bara indicierna, advokaterna och domstolen.
Väljer domstolen att anta indicierna så kommer advokaterna få hämta ut personuppgifterna för abonnenten. Dessa kommer sedan användas för att skicka ut kravbrev där abonnenten får kort tid (i Danmark har det varit tio(10) dagar) på sig att betala, annars, skriver man, kommer man stämma i civilmål (och då blir det dubbla beloppet plus rättegångskostnader om abonnenten förlorar målet).
Detta är i korthet vad debatten handlar om, inte huruvida det är rätt eller fel att ladda ned verk över nätet.
Fildelningen är förvisso en intressant diskussion där forskningen säger en sak och vissa särintressen en annan... Men IPRED går det utmärkt att vara kritisk till utan att ens ha en åsikt om fildelningsfrågan.
<a href="http://rickfalkvinge.se/2008/11/15/lackt-danska-antipiratgruppens-utpressningsbrev/">vidare läsning</a>