Kalla det vad du vill
Jag är för trött för detta. Lika bra att klargöra från start.
Tour de France. Tour de Ski. Väntar nu tålmodigt på Tour de Wii.
Jag vill ju också tävla i något. Inte något som kräver att jag måste träna, utan något som jag redan är bra på. Jag tävlar förvisso i samtliga av vardagens små moment redan. Från att äta flest köttbullar och borsta tänderna på tid, till tentaresultat och att komma på så pass subtila ordvitsar som möjligt, som ingen märker.
En gång slog jag ihjäl 78 getingar på en och samma dag. Det vill jag tro är svårslaget.
En gång så hade 12 trafikanter somnat på mitt tåg när jag skulle tömma det för natten och köra in i depån. Det vill jag tro är svårslaget.
En gång var jag vaken i 47 timmar i sträck. Det vill jag tro är desto lättare att slå, bara man är motiverad och uttråkad nog.
Jag har även varit på akuten på Karolinska 6 dagar i rad. Som patient bör tilläggas. Det är också rätt bra jobbat, även om jag inte är nöjd. Ett personbästa att fila på.
Jag ska fortfarande gå och sova. Jag drar ut på det lite bara. En gång drog jag ut på det i över fem och en halv timme innan jag lät huvudet landa på kudden. Jag är inte så tävlingsinriktad egentligen. Jag lider bara av OBS (Overactive Brain Syndrome), och då blir det lätt så här.
(Var tvungen att googla på det för att se att det inte finns nåt som faktiskt heter så. Det fanns det inte, så nu står det mig fritt att hitta på sjukdomen själv. Utmärkt).
Here I go.
Det är en sällsynt, autoencephalonisk sjukdom, där hjärnan helt sonika takes the jump to hyperspace emellanåt, utan att förvarna kroppen. Växelverkan mellan tachykinesi och bradykinesi i tankeverksamheten. En populär teori är att den gör detta för att försöka fly från kroppen. En annan teori är att hjärnan försöker förgöra kroppen genom att chocka ihjäl den med sina hyperaktiva ryck. Bara ett 30-tal fall är dokumenterade inom den moderna medicinen, och inga bromsmediciner finns att tillgå. Dopaminantagonister har visat sig ha viss effekt. Kyla, snö och fjäll har visat sig lindra symtomen synnerligen effektivt.
Att leva ett normalt liv är för någon som lider av OBS en omöjlighet. Personer med sjukdomen drar sig för att vistas på platser med mycket människor, i rädsla för att deras hjärna ska skena iväg. Att mötas av oförståelse och skepsis hör till vardagen för den drabbade.
Överdriven mängd dagdrömmeri, övertrötthet, en läggning för det flummiga, alldeles för långa pluggsessioner samt högt sockerintag tycks predisponera för sjukdomen. En besynnerlig del av sjukdomsbilden är oförmågan att avgöra när man drivit saker för långt. Konsekvenstänkande och reflekterande över sitt raljerande upphör helt under utbrotten (s.k. "on"-faser).