Fick mig en ofrivillig men dock väldigt uppfriskande promenad nyss på väg hem från jobbet. Nysnö ger mig alltid en sån härlig endorfinkick. Denna utbyttes emellertid snabbt mot en smärre chock när jag kom innanför dörren, och märkte att den här krabaten stod och lurpassade på mig på skrivbordet, redo att blöta ner både mig och mitt tangentbord:
Men skrattar bäst som skrattar sist,
snögubbsjävel. (Eller
"den gubben gick inte". Välj själv)
Dess sista ord var:
"Jag ångrar inget". Mitt svar:
"Inte jag heller". Sen vinkade jag frenetiskt. Då suckade den bara. Sen gjorde den inget mer.
Kommentarer:
Kommentera här:
Hahaa, stackarn :)