Topp 20: Barnprogram
- Teenage Mutant Ninja Turtles - Jag spenderande en hel sommar med att springa omkring grönmålad i ansiktet med ett par egenhändigt tillverkade sai. Enough said.
- Roadrunner - Jag har ett vagt minne av att jag inte tilläts jaga min syster med kniv och gaffel, något som jag inte kunde begripa mig på. Jag tänkte ju inte äta upp henne liksom.
- Fragglarna - Jag hade tänkt mig att listan skulle bestå uteslutande av tecknade program, men jag kan inte göra en sån här lista utan Fragglarna, så enkelt är det bara.
- Doktor Snuggles - Har hört från halvsäkra källor att serien skapades under inflytande av diverse kemiska substanser. Och när man tänker efter - Kosmoskatten, en livs levande arbetsbod, en fläckig tedrickande kamel som bor på andra sidan regnbågen med en flock drömfår... Bitarna faller på plats.
- En cellsam historia - Den här serien gick när jag gick i förskolan. Och mitt intresse för anatomi har bara vuxit sen dess, och nu läser jag om det på universitetsnivå. Men en cellsam historia la hela grunden. Och vilket intro sen: "Livet, livet, livet, livet, livet, livet, livet [...]". Den måste de ha funderat länge på.
- Alfred J Kwak - Underbar holländsk serie, som vad jag minns var väldigt samhällsmedveten och rätt allvarlig emellanåt. Moralkakor om människors lika värde, maktmissbruk, u-landsbistånd och solidaritet serverades på löpande band. Och Alfreds afrikanska ankfru hade såna där ringar runt halsen och var söt.
- Ducktales - Magica de Hex, Gizmokvack, Bubba och Fossing. Satt klistrad varje vecka. Och musiken från månbanan i tv-spelet till NES finns fortfarande i mitt huvud.
- Trasdockorna - Fler moralkakor, denna gång om att man duger precis som man är.
- Linus på linjen - En gång i tiden var Linus på Linjen dagens absoluta höjdpunkt, tillsammans med introt till Anslagstavlan. Det var precis som teckningar, fast de rörde på sig, genom någon form av magi.
- Bumbibjörnarna - Mitt favoritavsnitt är när Bibbi blir kidnappad av en flock läskiga jättegamar, har sett det hur många gånger som helst. Gramse var annars roligast för att han var så butter.
- Luftens hjältar - Minns inte så mycket från själva serien, annat än att de fick en massa uppdrag och klarade av dem hela tiden. Däremot så minns jag den skivade ananasen i ansiktet från introt.
- Darkwing Duck - Förvisso "bara" en spinoffserie till Ducktales, och en rätt stereotyp superhjältesaga, men ändå jävligt kul. Drogs in efter att den ansågs vara för våldsam eller nåt, i hela den där Power Rangers-härvan där barn slog ihjäl varandra och hoppade från tak och allt möjligt.
- Ren and Stimpy - Den här serien var rätt äcklig och på sina håll hyfsat satirisk. Och jag kunde inte slita mig. Utstuderat fysiskt våld, mordförsök och psykiska sammanbrott var precis vad jag behövde (exempel).
- Greve Duckula - En vampyr som är vegetarian. Hej och hå. Hade ett VHS-band med några avsnitt som jag lånade ut och sen aldrig fick igen. Hårda bud.
- Garfield and Friends - En del av fredagsritualen på sommarloven. Först Garfield som brukade visas som sista program på sommarlovsmorgon på fredagarna, och sen iväg och bada. Upprepa 10 veckor i sträck.
- Pinky and the Brain - Världsherravälde. Vi vill alla ha det, men bara en liten mus med överdimensionerad hjärna (och Hitler också, antar jag) är galen nog att verkligen försöka sig på det.
- Transformers - More than meets the eye. Men leksakerna var egentligen bättre än serien. Hade en kompis som alltid skulle leka så skumma lekar med robotarna, där det alltid visade sig att någon decepticon var far till någon av autobotarna.
- Cow and Chicken - Hjärndött, rubbat och alldeles, alldeles underbart. Och med en röd Djävul till sidokaraktär som är besatt av sin egen rumpa.
- Mumin - Lilla My ftw! Jag var livrädd för Mårran när jag var liten, men det gick över. Vem svänger på svansen i barfotadansen? Jo, Mumin.
- Dino Riders - En utstuderad kombination av två stora intressen hos pojkar i lågstadieålder; dinosaurier och laservapen.
- The Pirates of Dark Water - Lagom spännande äventyr, men inte så mycket mer. Undrar fortfarande hur serien slutade, då jag inte såg alla avsnitt.
- He-Man and the Masters of the Universe - Gillade hans gröngula katt mer än honom. Och alla 5-åringar är rädda för skelett, det är en naturlig del i ens tankar kring döden i den åldern. Så givetvis var jag rädd för Skeletor. By the power of Grayskull!
- Dundermusen - Parodi på spiongenren? Ja, tack.
- Barbapappa - Fantasieggande serie. Jag hade alltid mycket bättre lösningar på alla problem än vad karaktärerna själva hade, men det fanns visst någon form av irriterande oskriva regler för hur och till vad som de kunde förvandla sig. Barbaskön, den svarta lilla lurviga barban som var intresserad av konst, var min favorit.
- Lucky Luke - Han sköt skott på skott. Han träffade alltid nåt. Och Ratata var lika hjärndöd som charmerande.
- Smurfarna - Mina favoriter var Smurfan, Uppfinnarsmurfen och Svartsmurferna.
- Ika i Rutan - Hade platsat om jag inte siktat på att göra en helt tecknad lista (förutom Fragglarna). Stilistiskt, skumt och fortfarande väldigt underhållande.
Andra bloggar om: lista, topplista, topp 20, barnprogram, tv, barn, turtles, roadrunner, fragglarna, doktor snuggles, en cellsam historia, anatomi, ducktales, trasdockorna, linus på linjen, bumbibjörnarna, talespin, darkwing duck, garfield, gustaf, transformers, mumin, lilla my, he-man, dundermusen, barbapappa, lucky luke, smurfarna, ika i rutan, ika, tom & jerry, kalle anka, disney
Hahaa, en cellsam historia - hur bra var inte det? :D