Fascinerande läsning detta. Man ska alltså vara lätt, lätt nedsjunken i den s.k. "stresskonen" (som mina befäl tjatade och tjatade och tjatade om) för att fungera optimalt. Men om man guppar upp och ner genom stresskonen som ett välagnat flöte i ett undernärt abborrstim då? Är det särskilt sunt?