Hardcore blogging

Som ni säkert vet så tar jag mitt bloggande på blodigt allvar. Ingenstans på Internet (och inte någon annanstans heller för den delen) så kan ni hitta en så här pass seriös blogg, skriven av någon som går in för det han gör med samma engagemang och hänförelse som jag gör. Jag formligen blöder ur mig varenda inlägg. Vareviga ord som sipprar ur mig gör det samtidigt som jag känner livet långsamt överge det bräckliga kärl som utgör mitt arma lekamen. Jag åderlåter mig tvångsmässigt varje dag, i mitt eviga sökande efter de där ack så sällsynta ögonblicken av otillfredsställande bekräftelse.

(Det är väl ungefär nu som de personer som inte begriper sig på sarkasm brukar behöva upplysas om att jag inte menar det jag skriver).

Läste den här artikeln över axeln på en skäggig, mörkmustig herre i klassisk ljusbeige blottarrock på bussen på väg ut till tågstationen i morse. Om att folk bloggar sig till döds. SvD skriver också. Kan man tolka det på något annat sätt än att folk tar sig själva på alldeles för stort allvar nowadays? Det är för lite hakuna matata i folk, brukar jag alltid säga (Obs, alltid är här en grov generalisering. Jag säger andra saker också). Du ska fan visa mig respekt hit, tjänar jag under 50.000 i månaden är jag misslyckad dit. Spänn av liksom. Livet går inte ut på allt det där.

Men det är det upp till var och en att komma fram till på egen hand, antar jag. Nu är det helg, och ni vet väl vad det innebär? Just det, en jävla massa pluggande. I'm lovin' it. Hakuna matata, over and out. (Jag la nästan till ett XOXO där, men jag la band på mig själv i sista sekund).




Andra bloggar om: , , , ,
Kategorier:

Kommentera här: