Intet nytt på hatfronten
Internet är ett tämligen naturligt val av forum för de människor som anonymt vill ge uttryck åt sin ilska och lätta på det tryck som uppstått efter år av frustration över bristande förmåga att kunna uttrycka sig på ett tillfredsställande sätt, och över avsaknaden av den intellektuella kapacitet som krävs för att argumentera för sin sak som oss vanliga människor.
(Ja, jag är medveten om att man knappt behöver vara vid medvetande för att klara av en sån sak, men vissa verkar ändå ha oroväckande svårt för det).
Tycker dock att det i Sveriges lilla bloggsfär är tämligen låg klass på förolämpningarna och hoten. De svenska hatarna ligger ljusår efter sina förebilder på exempelvis YouTube. Inte i träffsäkerhet, där är alla lika totalt obevandrade, utan i ren och skär vulgaritet och lingvistisk uppfinningsrikedom.
Värre då att bli hotad "på riktigt", och inte på Internet. Jävligt svårt att få en käftsmäll via en skärm liksom.
Men ett förbud är knappast rätt väg att gå. Att ställa sig över tafatta försök till att kränka, förolämpa och skrämma utan någon som helst bevekelsegrund är det enda som fungerar. Jag tycker synd om alla anonyma nötter, mest för att dom famlar i blindo efter ömma punkter hos folk (i alla fall hos mig). Dom skämmer bara ut sig själva (fast nu gör dom ju inte det egentligen, då de är anonyma, men deras sätt att hantera att det finns folk med andra åsikter än deras egna gör det omöjligt att ta dom på allvar).
Jag är förvisso anonym här i min blogg. Men det är bara för att slippa alla hatmiffon, inte för att vara ett av dom.
Jag har därför lite svårt att hålla med om en åsikt som yttrats i bloggvärldsbloggen, att "av en bloggare som vädrar sina åsikter i olika frågor förväntar jag mig däremot att han eller hon ska berätta vem som står bakom bloggen, så att jag kan värdera det som skrivs". På vilket sätt får en åsikt ett annat värde beroende på vem som yttrat den? Har inte åsikten i sig ett egenvärde, oavsett avsändare?
Att vara anonym på Internet är vanligt hederligt bondförnuft. Anledningen till att den här debatten startade är väl ett bevis på det om något? Heder åt dom av er som inte är anonyma. Men - Skyll er själva, i alla fall litegrann. Anonymitet är en möjlighet att slippa hot och skit, så varför inte ta den? Visst, det är beklagligt att det ser ut som det gör på Internet idag, men gilla läget, vad kan man annars göra? Ni bevisar ingenting bara för att ni stoltserar med namn och bild. Jag bryr mig inte ett skit om vem som skriver. Jag bryr mig om vad som skrivs och inget annat.
Att ge fan i att mata trollen fungerar säkert utmärkt annars (inte för att jag nu gjorde så med mitt favorittroll #1, men jag lät det bara fortgå ett tag för min egen förströelses skull). I grund och botten ligger det väl nån form av jantelagsmekanism bakom hela fenomenet. "Den som sticker ut och syns för mycket ska stenas", typ.
Oftast så sker påhoppen i syfte att åstadkomma någon form av respons från bloggaren i fråga. Avkrävs en precisering av exakt vad som menas med kommentaren (exakt varför förtjänar jag att dö, på vilket sätt anser du att jag är en idiot, vilka belägg har du för att jag skulle vara en kuksugare, etc), så uteblir den alltid. Eftersom förklaringen inte finns. Och det är just det som gör kommentarerna så lätta att ignorera. Dom är luft och inte mer, och dom kommer aldrig att kunna bli mer. Inte så länge jag är anonym i alla fall.
Andra bloggar om: anonym, anonymitet, skugge, hat, påhopp, kränkning, förolämpning
Hejsan, har du lust att läsa om mode, musik, film och annat skoj så ska du lätt ta en titt på våran blogg! Kram