Jag känner Lugnet. (Och lite lätt feber och halsont, men det kan jag bry mig om imorgon eftermiddag). Lugnet före Tentan, som infinner sig när man så tydligt känner att man pluggat tillräckligt för att göra väldigt bra ifrån sig. Jag vet egentligen allt, bara jag inte stressar. Vilket jag väldigt sällan gör (det ligger inte i min natur). Jag är fokuserad och redo. Känns skönt. Och vore det inte för min onda hals så skulle jag till och med le litegrann. Nu gjorde jag det ändå, men det räknas inte, jag ler bara för att jag är trött. Imorgon gäller det. Längtar faktiskt. Sen vet jag inte om jag längtar till att få visa att jag kan (hej svenska skolsystem, denna känsla rår du för), eller om jag längtar efter att få det överstökat, så att jag kan tillåta mig själv att känna efter hur sjuk jag egentligen är. I vilket fall som helst så är det en skön känsla. Lite som att vänta på ett nytt tv-spel eller nästa avsnitt av House eller Stockholm Live. Nu ska jag sova. Det ingår i min minutiösa planering fram till Tentan.
