Det var visst ett kroniskt tillstånd/Att leva under existensminimum
Han hade med andra ord ingen dålig dag senast jag åkte med honom. Har har ett dåligt liv, helt enkelt. Ett inte alltför ovanligt tillstånd för de som arbetar inom kollektivtrafiken förvisso. Som blivit kvar på ett monotont skitjobb som de vet att de hatar, men som samtidigt ger för bra pengar för att man bara kan säga upp sig utan att ha en bra reservplan.
Att leva på några procent (16% för att vara exakt) under existensminimum i tre år var nu kanske ingen vidare reservplan för min del, men hellre äta nudlar och skratta, än äta oxfilé och gråta. Ibland har jag faktiskt ketchup på nudlarna. Och 3-4 gånger om året så äter jag till och med sushi. Fast jag läste precis att Skånetrafiken ska höja priset på mitt månadskort med 60 kr i månaden från och med nästa månad. Det är undefär 3,5% av vad jag har att leva på efter det att hyran och alla räkningar är betalda. Tack så mycket. En del av oss prioriterar faktiskt låga biljettpriser före turtäthet. Ockerhyrorna på små lägenheter i Lund känns lägre och lägre för varje dag nu.
Andra bloggar om: Skånetrafiken, kollektivtrafik, Lund, CSN, student