Summering av säsongen 2
Angående såna här verklighetsfrånvända reaktioner så brukar jag alltid försöka hitta åtminstone någon punkt där jag på något sätt kan relatera till hur människorna i fråga tänker. Men här..... Nej, ni skulle ha testat att vara Skellefteå AIK:are valfri säsong 89/90-04/05. Det skulle nog göra er gott.
För att sen då försöka analysera vad som gått "snett" är ju en punktlista med möjliga orsaker ett ypperligt upplägg:
- Färjestad kan bara spela bra i fula matchtröjor! Den svart/gula kreationen är på tok för snygg, byter man tillbaka till det lila/gula matchstället så kan man vara med och slåss om guldet redan nästa år igen.
- Dialekten som talas på läktarna (värmländska) störde spelarna så till den grad att andelen felpass ökade från 6% till katastrofala 7%. Denna procent fällde avgörandet.
- Ni är mätta, helt enkelt. Långvarig framgångs enda egentliga pris är att ens förväntningar acklimatiseras till framgången, framgång blir vardag, och en vardag utan variation blir lätt grå. Linköping ville spela final så mycket mer än vad ni ville. Hemläxa: Lyssna på Eye of the Tiger av Survivor på repeat hela sommaren.
- Jag har aldrig gillat er. Det är givetvis den svenska avundsjukan som spökar nånstans djupt inne i reptilhjärnan. Efter x antal säsonger av framgång så har mina illvilliga tankar som projicerats mot Karlstad äntligen börjat ge effekt.
- Ni var dumma nog att släppa Perra Johnsson! Hade ni ratat Melin och istället haft en tränarduo bestående av Perra och Tommy Samuelsson så hade ni varit i final nu.
- Ni förlitar er för mycket på Jörgen Jönsson. Han är fortfarande en av Sveriges absolut bästa spelare, det betvivlar ingen, men han har passerat toppen på sin karriärskurva och är sakta på väg utför.
- Linköping var bättre. Man säger att motivation slår klass, men när båda har klass så blir motivationen än viktigare.
Andra bloggar om: hockey, elitserien, färjestad