Hur gamla är skratten?
Jag gillar inte att titta på gamla komediserier på tv. Särskilt inte såna där med inspelade skratt. Jag tycker att det är väldigt obehagligt. Skratten lär vara inspelade för evigheter sen, och en del av människorna som skrattar är garanterat döda nu. Man tvingas lyssna på döda människors skratt. Det är makabert, och nästan lite kusligt. Och "de här skämten är så jävla kassa att de behöver hjälp från andra sidan för att verka lite roliga", liksom. Dessutom känns dom där skratten som man tvingas genomlida väldigt fördummande. Som att människor inte skulle veta bäst själva när någon på tv säger något som förväntas vara roligt.
Intensiv pluggperiod nu, tenta i biomedicin nästa fredag. Det är förbannat jävla tråkigt. Eller ja, ämnet besitter en potential som inte alls kommer till sin rätt, med det horribla kursupplägg som jag tvingas genomlida. Men det är väl bara att plugga på, i nästa kurs är det äntligen dags för praktik igen. För övrigt så hittade jag Djävulen idag, för inte alls länge sen. Jag lyckades till och med fånga honom på bild, utifall att ingen skulle tro mig. Här är han:
Nej fan, tillbaka till böckerna nu. Var i behov av en liten paus bara. För övrigt känns det bittert att man aldrig verkar få se Huselius i landslaget igen. Trevligt att han äntligen verkar vara förlåten sen hela den där gruppsexprylen i alla fall. Och det var för övrigt det enda intressanta som hänt i nyhetsväg på hela dagen.
Nej fan, tillbaka till böckerna nu. Var i behov av en liten paus bara. För övrigt känns det bittert att man aldrig verkar få se Huselius i landslaget igen. Trevligt att han äntligen verkar vara förlåten sen hela den där gruppsexprylen i alla fall. Och det var för övrigt det enda intressanta som hänt i nyhetsväg på hela dagen.