Dröm #3 - The number of the cheese
Överallt fanns det bara toaletter. Vilken dörr man än öppnade så kom man till en toalett. Alla väggar var blodröda och jättekletiga. De luktade både unket och aceton på samma gång. Gick man in på en toalett så var det alltid någon som bankade febrilt på dörren. Oftast var det Tommy eller Annika (Pippi Långstrumps grannar) som vägrade lämna en ifred.
Och när man gick ut så kom man till korridoren utanför skolsysters mottagning på min låg- och mellanstadieskola. Samma plansch hängde kvar på väggen, om akne och att man inte skulle äta choklad och korv om man ville undvika det.
Plötsligt kom en röst ur högtalarsystemet, som var inbyggt i de blodiga väggarna: "444 - The number of the cheese", var allt den förkunnade, följt av en lång rundgång.
(Jag minns att jag här slog upp ögonen, och väckarklockan visade mycket riktigt 4:44. Jag var dock inte sugen på ost).
Ut från en toalett några dörrar bort kom en man i tajta, saffransfärgade byxor, bar överkropp, rågblond pagefrisyr och med en lång, vit ljussabel i ena handen. Han presenterade sig som Darth Sven, och sa att ljussabeln var ren och arisk. Han talade engelska, men bröt tydligt på värmländska. "Luuk, aj äm jår fadder".
Att han var skrämmande behöver knappast nämnas.
Scenbyte.
Jag är nu ute i en enorm barrskog. Jag blir jagad av tvåhundra människor, som jag instinktivt vet är varulvar. Jag vet inte riktigt, det känns som om jag har axial amnesi (som killen i Memento). Det enda jag vet är att dom vill mig väldigt illa. Jag passerar en liten enslig stuga. På taket sitter en lillasyster till ett ex till mig med benen i kors. Hon ser ut att rita i ett block, och vinkar glatt åt mig.
Jag har inte tid att stanna och prata med henne, då varulvarna knappar in allt mer. Jag springer och springer, fullkomligen spränger fram. Det har börjat skymma. Det börjar göra ont i lungorna, och det flimmrar för ögonen. Jag känner blodsmak i munnen. Det luktar lingonris, och jag känner att mina nakna fötter är fuktiga av mosade blåbär.
Kvällen har nu hunnit övergå till natt, och det är väldigt mörkt. Bara varulvarnas facklor bakom mig skänker lite ljus. Jag ser mig om över axeln. Jag kan se hatet lysa i deras ansikten. Men.. Det är mänskliga ansikten. Månen tittar fram bakom ett moln. Det är fullmåne. Jag återfår minnet, och det går upp för mig - Det är inte dom som är varulvar, det är jag.
Jag stannar. Förstår att de inte kommer att sluta jaga mig förrän jag är död. Eller tvärtom...
(Här vaknade jag, så jag vet inte hur det slutade. Känslan var dock att det var en enorm, blodig slakt i antågande).
Dröm #1, #2
Andra bloggar om: varulv, dröm, blod, skog, ljussabel, sjukhus
Vem har gjort bilden?